Jag funderade länge på när jag kunde börja kalla mig hydrogeolog. Jag var ingenjör, hade läst lite om grundvatten i flera kurser (geoteknik, bergtätning mm) och i någon enstaka specifik hydrogeologikurs. Men jag hade läst desto mer om trä, betong, vägar, dricksvatten, avloppsvatten, dagvatten, inomhusklimat, matematik, hållfasthetslära och miljö. Jag vill börja jobba med hydrogeolog och började i en grundvattengrupp. Betydde det att jag var hydrogeolog? Jag kunde ju ännu ingenting, kändes det som. Efter ungefär år ändrade jag mailfot till hydrogeolog från civilingenjör, först då vågade jag.
Efter några år till ändrade jag tillbaka till civilingenjör. Då tyckte jag att begreppet hydrogeolog inte riktigt var rättvisande, och jag var ju faktiskt inte geolog. Vad spelar det för roll vad man kallar sig? Inte så stor kanske, men folk som jobbar med mig och anlitar mig förväntar sig ju att kunna förstå vad för slags kompetens det är de ”köper” av mig. Och det kan vara olika i olika projekt beroende på vilken roll man har förstås. ”Allt-i-allo” känns lockande att ha i mailfoten men antagligen inte så förtroendeingivande.
Blir jag hydrogeolog för att jag jobbar i en grupp som jobbar med hydrogeologi och för att jag jobbar inom teknikområden hydrogeologi? Och när blir jag det? Och vad inbegrips av ”hydrogeologi”, vad förväntas en hydrogeolog kunna? Är det kunskap, arbetssätt, examen, erfarenhet, arbetsuppgifter eller annat som definierar en hydrogeolog? Det är antagligen inte utbildningen i alla fall, eftersom det finns väldigt många utbildningar i grunden för de som jobbar med hydrogeologi. Det är nog snarare att man lärs upp på jobbet, av sina kollegor, inom projekten man involveras i.
Niklas Blomqvist, ordförande för styrelsen av grundvattensektionen i SGF, har delat med sig av givande reflektioner över vad hydrogeologi som yrkeskår är. Det är spretigt. Borde vi kalla kåren/yrket något annat, grundvattenspecialister exempelvis, för att täcka upp för den bredd som finns i grundvattenfrågor i samhället? Hydrogeolog är kanske för snävt. Återigen, vad spelar det för roll vad vi kallar oss? Det har med förväntningar och kvalitet att göra, och trovärdighet för branschen. Om man jämför med andra branscher är det självklart med en kvalitetsstämpel, viss utbildning eller certifiering. Det saknar vi inom hydrogeologi. Eller grundvattenspecialistbranschen. Går du till tandläkaren vill du vara säker på att tandläkaren har rätt utbildning och kunskap, anlitar du en advokat likaså, eller en hantverkare.
Många älskar friheten som finns inom vårt skrå, mycket utrymme för det egna yrkeshantverket och kreativitet, att angripa och lösa frågor på sina egna sätt. Avsaknaden av standarder och styrning kan vara tjusningen. Samtidigt finns många som tycker att en likriktning och enhetlighet vore gynnande för kvaliteten i det vi gör, att alla i branschen gör på lika sätt kring likadana frågor. Jag tror att lite mer likriktning vore bra för oss alla på sikt. Det underlättar för de som kommer nya till branschen, och det kan underlätta för den som behöver hjälp av oss i branschen att veta vad den får, det kan även underlätta i upphandlingsförfaranden att underlagen är mer lika varandra, i det långa loppat kanske effektivisera användningen av skattepengar om man drar det riktigt långt.
Man blir väldigt formad av dem som man lärs upp av. Man blir som en lärjunge till några seniorer på ens arbetsplats. Man lär sig deras tänkande och synsätt och argument, man lär sig använda deras favoritvärden på grundvattenbildning och K-värde, deras förhållningssätt till andra kompetenser, deras favoritmetoder för undersökningar. Det är en fantastisk skola och helt oundgängligt med tanke på att vi måste lära oss yrket på jobbet (det går inte att få det i skolan). Men det leder på sikt till att varje företag, kanske varje kontor på en ort, får sin egen ”standard”.
Efter att ha lärts upp i ganska många år tycker jag nu att något av det roligaste som finns är att få ta del av hur andra tänker och brukar göra. Eftersom jag är på Sweco, där det finns flera kontor och många hydrogeologer, kan det räcka för mig att samarbeta med kollegor från andra kontor. I något projekt jag är med i samarbetar Sweco även med andra företag, så hydrogeologiorganisationen är en blandning från olika konsultfirmor. Det är väldigt kul! Det bästa är när vi tänker likadant, det näst bästa är när vi upptäcker att vi tycker eller gör olika. Och så upptäcker man vilka gamla sanningar man själv byggt upp nästan utan att märka det.
”Jag brukar sätt K=10^-7 till 10^-5 m/s på fyllnadsmaterial” kan jag säga och finner ingen motivering till det när någon frågar. ”Jag brukar sätta si och så många mm/år grundvattenbildning i det här magasinet” men kan inte motiverade det så bra heller mer än att vi brukar göra så på gruppen. ”Jag brukar räkna med den här ekvationen” också det mest för att det är så jag har lärt mig av de som jag lärt mig av. På samtliga dessa ”jag brukar”-punkterna har kollegor på andra kontor några andra siffror eller vanor. När man har jobbat tillräckligt många år omvandlas det man lärt sig av sina mentorer till egna sanningar och man verkar nöja sig ganska bra med det. Vi brukar göra så, så då är det bra. Stava akvifer med e eller ä. Vara noggrann med skillnad på influensavstånd och påverkansavstånd eller inte. Vara petig med hur många decimaler man anger. Använda monte carlo-simulering i beräkningar eller inte. Gilla eller ogilla slugtester. Gilla eller ogilla öppen spets med provtagning eller provtagning på annat sätt. Använda Gustafson eller Hazen. Hur man brukar bedöma påverkansområden, påverkan på skyddsobjekt, hur mycket undersökningar man tycker behövs, hur man ställer krav i förfrågningsunderlag och hur man tar fram dimensionerande grundvattennivåer är andra exempel på områden där man kan tänka och göra olika.
I olikheterna ryms kreativitet och frihet. Men samtidigt risk att man tror att man själv har rätt och andra fel. Olikheterna är helt acceptabla eftersom vi alla bör ha förståelsen för att det inte spelar så stor roll exakt vilka siffror vi använder, vilka stavningar och begrepp. Vi ska veta att de skillnaderna antagligen äts upp av naturlig osäkerheter som finns i det vi jobbar med och i resultaten som vi får fram. Och att det allra viktigaste är om vi ens har förstått hydrogeologin och förhållandena på platsen rätt, alltså om den konceptuella modellen är rätt.
Jag är för både frihet och mer likriktning! Jag tycker att dokument att enas kring eller utgå från vore bra (exempelvis från myndigheter som SGU och SGI och branschorganisationen SGF). Jag tycker att utbyte mellan företag, organisationer och kontor är bra. Jag tycker att det är givande när vi inom hydrogeologi stöttar varandra, ger konstruktiv feedback och inte utgår från att andra har fel för att det gjort annorlunda.
Och jag vet fortfarande inte vad det ska stå i min mailfot.
